Del III - Spöken
Våran samtida föreställning av spöken som svävande, genomskinliga skepnader är en relativt ny kulturell konstruktion som formats väsentligt av tidiga fotografiska tekniker och deras inneboende begränsningar.
Historiskt har andar inte beskrivits som sinnliga upplevelser, utan som fysiska och solida köttsliga kroppar, om än förvrängda eller ofullständiga.
Andar kunde ta skepnad av ett benrangel eller visa sig bärandes på sitt eget huvud.
Även om spöken ibland sades försvinna eller dyka upp plötsligt, beskrevs de inte som den flyktiga, halvtransparenta figur som blev populariserad parallellt med framsteg inom visuella medier.
Ett avgörande skifte inträffade i början av 1800-talet med uppfinnandet av projektionsanordningar som gjorde det möjligt att med ljus förstora och kasta bilder på duk.
Dessa spöklika bilder, trots tekniska i sitt ursprung, påverkade avsevärt allmänhetens uppfattning om spökens utseende, och fotografisk teknik spelade alltså en betydande roll i att forma kulturella uppfattningar om det övernaturliga.
Dessa anordningar gav bland annat upphov till fantasmagorian, en tidig form av skräckteater där gastkramande gestalter projicerades för att skrämma och hänföra publiker. De tekniska begränsningarna för dessa tidiga projektorer innebar att de projicerade bilderna bland annat svävade och framstod halvtransparenta.
Det var dock fotografiet som befäste den spökliga estetiken. I fotografins begynnelse var porträttfotografering en mödosam process som krävde att subjektet satt orörligt i flera minuter för att säkerställa korrekt exponering. Rörelse under exponeringstiden skapade en suddig, halvtransparent avbildning på negativet, en effekt som lätt kunde tolkas som spöklik.
Tekniska begränsningar inom tidigt fotografi i kombination med subjektets mänskliga tillkortakommanden, alltså att människan blinkar, andas eller rör på sig, skapade tillsammans med långa slutartider suggestiva porträtt som kittlade fantasin.
Dessa spöklika bilder, trots tekniska i sitt ursprung, påverkade avsevärt allmänhetens uppfattning om spökens utseende, och fotografisk teknik spelade alltså en betydande roll i att forma kulturella uppfattningar om det övernaturliga.
Trots tekniska framsteg, förblir den genomskinliga, svävande figuren en dominerande representation av spöklika uppenbarelser – ett direkt arv från tidiga fotografiska teknologier.
Dessa tidiga fotografiska anomalier, oavsiktligt skapade genom långsamma exponeringsprocesser eller avsiktligt iscensatta, gav dessutom påtagliga "bevis" för spökens existens. Fotografi är trots allt, till skillnad från illustration och måleri, ett mekaniskt, vetenskapligt, objektivt och AUTENTISKT sätt att skapa bilder på.
Fotografering och ljudinspelning tillsammans revolutionerade människans förhållande till döden. Tidigt 1800-tal var en period mättad av ytterligare tekniska uppfinningar så som radion, telegrafen, elektrisk belysning, telefoni, röntgen, medicinska antiseptika, asfalterade vägar, skrivmaskiner, inspelat ljud och mycket, mycket mer.
Många av dessa uppfinningar - fotografi, elektricitet och inspelat ljud i synnerhet, förändrade radikalt mångas förhållandet till den andliga världen.
Introduktionen av el i hemmen ledde till nya ljud, lukter, ibland till och med gnistor, fenomen som lätt kunde tolkas som paranormala.
Fotografering och ljudinspelning tillsammans revolutionerade människans förhållande till döden; Efter döden var de döda tidigare förlorade och levde endast kvar i minnet. Kanske fanns deras skrifter,
en målning eller teckning av dem, men aldrig tidigare hade man tillgång till en exakt avbildning av någons utseende eller inspelningar av en röst kvar.
De döda blev med dessa tekniska genombrott odöda.
Upptäckten att man kan framkalla dödsväsen på ljuskänsligt material var en välsignelse eftersom detta var en, objektiv, vetenskaplig och obestridlig verifiering att kommunikation mellan levande och döda är möjlig.
Kameran, telefonen och radion kan kopplas upp till ETERN, en frekvens mellan de jordelivet och andevärlden, där direktkontakt mellan levande och döda är möjlig.
Fotografi är en teknik som avbildar ting utöver vad det mänskliga ögat kan förnimma, och är därför ett utmärkt fordon till existentiella dimensioner som möjliggör kommunikation tvärs över dödens vakuum.
Fotografi kan alltså användas som en kanal till andra sidan.
Kameran uppdagar en dold kunskap bortom det för ögat synliga. Den tillåter oss att se klarare och
djupare än tidigare in i de fördolda tingen.
